För pengar sparade efter tidningsrundor köpte jag min första egna dator, begagnad, en ZX Spectrum 48k, med gummiknappar, kassettbandspelare och ett gäng spel.
1982 – 1986, innan jag uppgraderade till en Atari 520ST så var det "Speccy" som gällde på fritiden.
Jag sparade aldrig just DEN datorn, men har samlat på mig några favoritprylar igen. Här nedan är bilder och info om dom prylar jag har samlat på mig.
På sidan ZX SPECTRUM NEXT så finns också en helt NY värld för gamla retroupplevelser.
Clive Sinclair grundade Sinclair Research och drev persondatorrevolutionen i Storbritannien. Med ZX80, ZX81 och slutligen ZX Spectrum 1982 gjorde han hemdatorer överkomliga för vanliga människor — en direkt föregångare till dagens programmerare och spelutvecklare.
Spelföretaget grundades 1982 av Tim och Chris Stamper Listan på deras framgångar är lång, men den del släpptes speciellt i "Big Box" utgåva som blivit en samlarklassiker Nedan ser du mina Sabre Wulf (1984), Knight Lore (1984), Alien 8 (1985), Gunfright (1985) och Nightshade (1985)
Horace skapades av William Tang och har hög kultstatus i spectrumvärlden. Hungry Horace (1982) Horace Goes Skiing (1983) Horace and the Spiders (1983)
776 250 poäng och hela vägen till nivå 76 — "MADE IT.." och en plats högst upp i Hall of Fame. Klicka på bilderna för att se dem i full storlek.
Manic Miner släpptes i juni 1983 och skrevs av Matthew Smith, då bara 17 år gammal. Han knackade in hela spelet i Z80-assembler på en Tandy TRS-80 kopplad till en Spectrum, under några intensiva månader hemma i Wallasey utanför Liverpool. Resultatet blev det spel som i praktiken definierade plattformsgenren på ZX Spectrum: 20 enskärmsgrottor, en syrgasmätare som obevekligt tickar ner, dödliga växter, robotar och en Miner Willy som dör av minsta snedsteg.
Tekniskt var det en bragd. Spelet var det första på Spectrum med kontinuerlig musik under spelet (Griegs "In the Hall of the Mountain King") trots att datorn bara hade en enkanalig beeper — Smith multiplexade ljudet mellan spelrutinerna. Titelskärmen spelade "An der schönen blauen Donau". Allt fick plats i 48 kilobyte.
Spelet gavs först ut av Bug-Byte. Kort därefter lämnade Smith företaget tillsammans med Alan Maton och grundade Software Projects, som gav ut spelet på nytt i eget omslag. Året därpå kom uppföljaren Jet Set Willy (1984), som blev minst lika ikonisk — och ökänd för buggen i "The Attic" samt färgkodshjulet som kopieringsskydd.
Efter Jet Set Willy försvann Matthew Smith mer eller mindre från scenen. Han arbetade en tid på projekt som aldrig blev färdiga, bodde perioder i Nederländerna och betraktades länge som "försvunnen" av retroscenen, tills han återfanns 2003 och sedan dess dykt upp på retroevenemang. Manic Miner har portats till ett dussintal plattformar och lever vidare i hundratals hemmagjorda banpaket.
